Vad heter skördes gudinna i grekisk mytologi

Grekisk mytologi existerar ett möte mytologiska berättelser likt innefattar såväl svarssägner samt skapelseberättelse, mytologiska beskrivningar från äldre historiska händelser likt rent sagostoff. liksom oss känner den idag, nedtecknades den grekiska mytologin inledningsvis från Hesiodos (i Theogonin^[1], ) samt berättelser ur myten - ofta liknande såsom ej alls nämns från Hesiodos - användes från en stort antal författare beneath dem nästa århundradena.

Inledning

[redigera | redigera wikitext]

Myternas ursprung fanns redan vid Hesiodos tidsperiod tappat bort eller missat inom en dunkelt förflutet. Dess mångfacetterade planet samt gestalterna inom den förmå sägas återspegla dels detta faktum för att den grekiska tro saknade sådant såsom heliga skrifter (i modern mening) samt trosartiklar, dock även graden från litterär bearbetning samt en heterogent geografiskt enhet liksom gränsade mot flera andra kulturer.

detta finns enstaka fara för att samlade framställningar från den grekiska mytologin kommer för att omfatta flera berättelser samt versioner vilket utformats från berömda författare inom klassisk tidsperiod (t. ) alternativt senare, dock vilket inte någonsin egentligen fanns såsom myter inom religiös fras. Berättelsen angående Antigone samt hennes trotsande från övermakten byggde mot modell vid antydningar inom dem gamla sagorna dock den tillspetsade utformningen inom Sofokles teaterpjäs existerar rimligen skapad från Sofokles egen.

Demeter är jordbrukets och skördens gudinna

Den grekiska tro saknade förkunnare samt profeter. Istället plats detta diktare samt orakel liksom återgav detaljerna inom den mytologiska världen samt deras konsekvenser till människorna. detta existerar alltså troligen ej således för att den grekiska mytologin entydigt återspeglar en religiöst struktur såsom existerat nära någon bestämd tidpunkt.

eftersom våra kunskaper angående grekisk kult existerar ofullständiga, inom synnerhet till äldre tidsperiod, existerar detta även osäkert inom vilken mån myterna någonsin besitter varit nära knutna mot kulten samt förklarat särskilda kultiska bruk.

Uppkomst samt influenser

[redigera | redigera wikitext]

I mötet tillsammans andra kulturer upptogs främmande gudar vilka sammansmälte mot olika, mer alternativt mindre koherenta, gudomliga gestalter vid dem grekiska öarna samt inom dem grekiska stadsstaterna.

då berättelserna senare nedtecknades antog dem ett struktur liksom återspeglade mellanliggande historiska skeenden samt kulturella skillnader mellan olika delar från den grekiska världen. Dessutom utgjorde mytologin redan tidigt inom antikens Grekland källmaterial till teaterpjäs samt bildkonst, samt dess innebörd såsom ett möte allegorier existerar alltså ungefär lika äldre såsom mytologin såsom oss känner den idag.

En påfallande lucka inom den klassiska grekiska mytologin, jämfört tillsammans med flera andra, existerar för att den ej tycks äga haft någon väl etablerad tradition ifall tillhörande mänskligheten uppkomst. Berättelser ifall kosmiska katastrofer var människornas planet ödeläggs, samt angående världens slutliga undergång, lyser även inom stort sett tillsammans med sin frånvaro (visserligen fanns enstaka flodvågsmyt ifall Deukalion, dock den tycks äga spelat enstaka underordnad roll samt omnämns sällan; den existerar även uselt integrerad^[2] tillsammans dem andra myterna ifall världens ursprung, likt annars ger enstaka sammanhållen samt logisk bild).

Introduktion till grekisk mytologi, med fokus på de olympiska gudarna, heroiska epos och centrala mytologiska teman

Relativt erhålla vetenskapsman äger uppmärksammat denna frånvaro från berättelser från en stöt vilket brukar finnas inom dem flesta religioner. Den engelske religions- samt filosofihistorikern G.S. Kirk föreslog ^[3] för att orsaken, då man ser för att grekerna - både beneath mykensk period samt senare - annars ivrigt lånade ifrån kulturerna inom Västasien samt Egypten, är kapabel existera för att dem redan beneath mykensk period kände enstaka kraftfull motvilja mot den polarisering liksom dem orientaliska kosmiska myterna förutsatte: människorna ses var vilket gudarnas slavar, liksom oändligt underlägsna dem odödliga samt bundna mot deras nycker, liksom ej får ifrågasättas.

inom dem babyloniska skapelsemyterna, liksom inom den bibliska, existerar människan gudomens tjänare samt är kapabel straffas hårt samt utan pardon angående denna agerar vid personlig grabb. Någon moralisk bedömning mot gudarna existerar ej möjlig, även angående vissa texter inom Gamla Testamentet längre fram försiktigt kunde ställa frågan ifall Guds motiv.

inom den grekiska mytologin framhävas människans litenhet dock även hennes höghet samt förmåga för att fatta egna beslut. Gudarna kunna utföra svåra misstag, mot modell Zeus kärleksaffärer samt deras oväntade följder.

Att grekerna ej verkar äga brytt sig ifall för att äga enstaka välkänd legende ifall människans uppkomst, ifall den inledande kvinnans alster - Hesiodos behandlar denna episod såsom enstaka folksaga snarare än enstaka legende - alternativt ifall hur människorna lärde sig kultivera jorden m.m.

Hermes – tjuvarnas, vägarnas, lantmätarnas, herdarnas, köpmännens och resenärernas gud, samt olympiernas budbärare

ger ett antydan ifall för att mytologin redan vid talen samt tidigare inom viss fras ägde frikopplats ifrån tro. dem grekiska myterna redogör ovan viktig taget sällan något mera bestämt ifall varför saker ser ut såsom dem fullfölja, varför enstaka viss festlighet firas, varför man små frukter från växter enstaka viss klädsel etc., vilket brukar artikel enstaka betydelsefull övning till legender inom andra kulturer.

Detta äger ofta setts likt en formulering till grekernas medfödda strävan mot klarhet, dock Kirk tolkar detta istället likt ett resultat från för att myterna befann sig inom ett process från "avmytologisering" redan långt före Homeros samt Hesiodos, vilket existerar våra inledande skrivna källor mot den grekiska tro samt litteraturen, bortsett ifrån dem koncis notiserna vid dem mykenska lertavlorna vilket egentligen bara ger några gudanamn.

Denna avmytologisering ägde ej inom sig behövt leda mot filosofiskt tänkande, även angående den förmå äga bidragit mot för att bereda vägen till för att förklara världen utan hjälp från gudarna.

Sagor samt antropomorfa gudar

[redigera | redigera wikitext]

Den vildvuxna flora från legender tillsammans nära anknytning mot kulten samt vardagen såsom man finner hos flera skriftlösa människor dock även inom Babylonien ägde hos grekerna förvandlats mot en välorganiserat struktur från sagor, tillsammans tydliga genealogier, samt tillspetsade berättelser var gudar samt människor rör sig inom identisk planet dock utan nära anknytning mot religionens yttre sidor.

tillsammans detta perspektiv blir detta ofta enstaka intressant fråga hur enstaka viss legende såg ut beneath bronsåldern, eftersom oss vet för att mykenarna kände mot flera från dem gudar vilket dem klassiska grekerna dyrkade, samt mykenarnas samt andra tidiga helleners legender är kapabel förmodas äga varit mindre litterärt överarbetade.

Dessa ämnen kunna ofta bara besvaras omväg, dock Kirk uttrycker likt sin övertygelse för att dem grekiska myterna "were not always like that; they were not always so bland, so devoid of real unexpectedness. They cannot always have lacked that crude power and ecstatic dislocation of everyday life that may be an essential element in the formation of a truly creative culture."^[4]

Jämfört tillsammans mot modell kristendomen saknar dem grekiska berättelserna polariseringen mellan gott samt ont: Gudarna såväl vilket hjältarna uppvisar flera mänskliga drag samt visar både goda samt dåliga sidor.

detta finns undersökning likt demonstrerat för att den tidiga kristendomen upptog element ifrån den grekiska kulten, dock den grekiska mytologin, dess senare romerska derivat samt deras "beläten" plats inom princip detta såsom kristendomen inom inledande grabb vände sig emot.

Tolkning från mytologin

[redigera | redigera wikitext]

Uttolkningen samt omtolkningarna från den grekiska mytologin existerar betydligt äldre än mytologin inom dess idag vanliga struktur.

Redan grekerna själva fann dessa legender anstötliga samt till disparata till för att behärska tas vid allvar. Deras försök för att systematisera myterna gjorde för att dem relativiserades redan beneath antiken - dem tolkades likt allegorier på grund av naturfenomen samt äldre historiska skeenden. mot modell eftersträvade Platon enstaka abstrahering från tron, i enlighet med honom fanns berättelsen ifall Orfeus en formulering på grund av själens evigt liv, samt Aristoteles uppfattade berättelserna ifall kentaurerna likt enstaka omskrivning från dem beridna jägare inom Thessalien vilket befriade landskap ifrån vilda tjurar.

Därefter äger kristna uttolkare betraktat berättelserna såsom okristen förvrängningar från den kristna läran. tillsammans med nyplatonismen vilket teoretiskt ramverk äger antikens sagor samt dess gestalter kunnat ses likt allegorier till detta kristna budskapet samt vilket liknande kunnat tjäna sedelärande syften. Den grekiska mytologin utgjorde enstaka självklar kulturell referensram inom den kristna världen fram mot den således kallade "mörka tiden" då detta klassiska bildningsidealet föll inom glömska.

Renässansen

[redigera | redigera wikitext]

Under renässansen, då ju antiken blev objekt till pånyttfött nyfikenhet, tilläts antikens sagor för att samexistera tillsammans med kristendomens budskap inom konstverk samt poesi.

Hon föreslog en gång Poseidon, och han skapade hästar för att imponera på henne

successiv kom även dem kristna gestalterna för att iklädas enstaka antik klädsel mot den grad för att förkunskap stundtals blev ett förutsättning till för att skilja vid kristet samt förkristet. mot modell sågs Botticellis konstverk Venus födelse vilket enstaka symbol till himmelsk älskade samt Boccaccio såg inom berättelsen angående Adonis ett icke-religiös symbol ovan årstidernas växlingar, vilken denne använde inom sin kärlekspoesi.

Efter upplysningstiden besitter olika skolor försökt kontextualisera myterna vid en mer neutralt sätt efter mer systematiska metoder genom för att analysera språkliga, rituella samt historiska samband.

Till modell Friedrich högsta Müller, Wilhelm Grimm samt C.G. Jung besitter vid fanns sitt sätt utifrån ett romantisk tro angående bakomliggande oförändrade storheter, sålunda kallade mytologem gemensamma på grund av samtliga trossystem, försökt "avkläda" dem mytologiska berättelserna samt gestalterna deras "språkliga dräkt" till för att behärska förklara dessa bakomliggande storheter.

Listan från Faidros är inte den enda listan över de tolv olympierna, och listorna över tolvgudakretsen kan variera något sinsemellan

mot modell Jung såg inom dem grekiska myterna medvetandets projiceringar från psykets inre skådespel vid mot modell naturfenomen. i enlighet med honom existerar alltså den grekiska mytologin den utvecklade grekiska kulturens litterära omtolkningar från tidigare epokers fantasifulla förklaringar vid mot modell naturfenomen.

Modern religionsforskning

[redigera | redigera wikitext]

Antropologer brukar istället uppfatta myterna såsom ett sorts teoretisk överbyggnad mot riten samt försöker förklara dem liksom produkten från enstaka historisk process var dem mytiska gestalterna ses likt dynamiska avtryck från den kult liksom varit verksam inom olika kulturer.

Antropologin beskriver sålunda mot modell Afrodite vilket produkten från ett sammansmältning från kärleksgudinnor ifrån flera kulturer.

Panteon

[redigera | redigera wikitext]

De viktigaste gudarna

[redigera | redigera wikitext]

Bland dem talrika grekiska gudarna utkristalliserar sig enstaka krets från 12 högsta gudar boende vid Olympen (här i enlighet med Platons dialog Faidros):

• Zeus – Gudarnas Konung samt himlens gud.
• Poseidon – Havets gud, jordskakaren, stormbringaren, hästarnas fader.
• Hestia – Härdens gudinna.
• Hera – Äktenskapens samt familjens gudinna samt Zeus hustru.
• Hefaistos – Eldens samt smideskonstens gud.
• Athena – vishetens samt krigskonstens gudinna, även civilisationens samt dem kvinnliga hantverkets gudinna.
• Apollon – solens, instrumentens, sanningens, spådomens samt läkekonstens gud.
• Artemis – jaktens, månens samt jungfrurnas gudinna.
• Ares – Krigets (och stridsraseriets) gud.
• Afrodite – Kärlekens samt skönhetens gudinna.
• Hermes – tjuvarnas, vägarnas, lantmätarnas, herdarnas, köpmännens samt resenärernas gud, samt olympiernas budbärare.
• Demeter – växtlighetens samt skördens gudinna.

Listan ifrån Faidros existerar ej den enda listan ovan dem tolv olympierna, samt listorna ovan tolvgudakretsen är kapabel variera något sinsemellan.

inom sena listor förekommer Dionysos, även kallad Bákkhos, vilken troligen lånades in ifrån den trakiska tro. Ofta inom dessa andra listor, uttränger Dionysos någon ytterligare – antingen Hestia, Demeter alternativt Hefaistos – till för att behålla tolvtalet.

I dödsriket, likt kallades Hades (liksom dess gud), tänktes enstaka team från andra gudaväsen lyssna hemma, bl.a.:

• Hades – konung ovan dödsriket, broder mot Zeus samt Poseidon.
• Persefone – dotter mot Demeter, drottning ovan dödsriket samt Hades fru.
• Hekate – trolldomens gudinna.
• Pan – naturens samt herdarnas skyddsgud, han plats även satyrernas gud.
• Dionysos/Bákkhos – vinets, festlighetens, fertilitetens, teaterns samt den rituella galenskapens gud.

Andra gudar

[redigera | redigera wikitext]

Till dessa gudar tillkommer enstaka utdragen rad underordnade gudar liksom antingen existerar starkt associerade tillsammans någon från dem centrala samt ibland mot samt tillsammans betraktas likt en binamn mot någon från dem, alternativt vilket framför allt plats objekt på grund av ett område kult samt därmed ägde sina motsvarigheter bland dem centrala gudagestalterna alternativt andra lokala gudar.

Dessa ”andra rangens gudar” beskrivs ofta efter dem domäner dem existerar associerade tillsammans.

Skapelsemyt

[redigera | redigera wikitext]

Det finns en tiotal olika grekiska skapelsemyter, liksom skiljer sig åt inom mindre alternativt större (ibland omfattande) utsträckning. Den maximalt välkända från dem skrevs ned från författaren Hesiodos vid talet , samt skildrar nästa förlopp:

I begynnelsen plats Chaos samt efter honom uppstod jorden Gaia, underjorden Tartaros, kärleken Eros samt inom vissa versioner urmörkret Erebos samt natten Nyx.

Dessa alstrade inom sin tur luften Aither samt dagen Hemera. vid personlig grabb skapade Gaia därefter sky Uranos samt havet Pontos.

tillsammans med Uranos fick denna sedan titaner, cykloper samt hekatoncheirer. Den yngste från titanerna fanns skördeguden, Kronos. han dödade sin far Uranos samt tog makten inom gudavärlden. från Uranos lekamen skapades sedan Afrodite, giganter, erinyer samt nymfer. Kronos dödades inom sin tur från sin yngste son, himmelsguden Zeus. Zeus, inom sin tur, delade makten ovan världen tillsammans med sina bröder, havsguden Poseidon samt underjordens härskare Hades.

De hade kraft att påverka människors liv och öden

Kronos blev tillfångatagen samt fängslad inom Tartaros tillsammans tillsammans med nästan varenda titaner förutom Atlas liksom fick bära upp sky vid sina axlar.

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]